boyta.blogg.se

Att flytta från 27 kvm till 63 kvm var svårare än jag trodde. Det är dubbelt så stor boyta som ska möbleras och det gäller att bestämma sig för vilken stil man vill ha. Jag är allergisk mot Shabby Chic vilket förmodligen glädjer min sambo. Det senaste året har jag dragits mer och mer mot retro-stilen men skulle inte vilja ha ett helt hem i 60-tals anda. För mig räcker det med lite inslag här och där. Ibland stora och ibland små. Vi har nu bott i vår lägenhet i snart ett år, man måste ju "bo in sig" som det så fint heter men är fortfarande inte klara. Så, vi tar allt från början, lite retroaktivt så ska vi nog få ordning på detta!

One man's trash is another man's treasure

Kategori:

Francesca, can you please throw away the sofa. Neither of us want it.
Ehm, no I may not.

Min gamla chef höll på att skilja sig och eftersom jag varit hennes PA ett längre tag kände hon förtroende för mig och bad mig att snälla hjälpa dem båda med sin bouppdelning.

ML är som jag, hon köper saker som hon gillar och de får bara lov att passa in. Hon hade en fantastisk lägenhet, jag älskade den. Jag älskade att badkaret stod mitt i vardagsrummet. Hennes lägenhet var före sin tid detta var på slutet av 90-talet. Det var en industriell lägenhet med blankt betonggolv och öppen planlösning.
Mitt i det stora rummet fanns en enorm lila soffa. Den var en House soffa modell XL Cadillac med tillhörande puff. Enligt mig den bästa soffan som någonsin gjorts. Enorm och så skön. Man drunknade i den. När ML och C var bortresta brukade jag få bo hos dem för att ta hand om lägenheten. Jag längtade efter att få bo hos dem, allra bäst var det när det regnade. Regn betydde nerbäddad i den enorma soffan och sen på med filmer. ML har vad jag tror Sveriges störs film- och serie samling. Hon hade sju stycken halvhöga samt två höga Bisley dokument skåp fulla med filmer. Jag gjorde allt från den soffan, sov, åt och jobbade.
C hade flyttat från Sverige och ML jobbade mellan tre olika länder och bodde mest på hotell så det var meningen att alla möbler skulle säljas men ingen av dem ville ta tag i det så tillslut bestämde de att allt utom Carl Malmsten bordet, stolarna och skåpet skulle slängas, inklusive den enorma lila soffan. Så gissa vad jag gjorde? Jag ringde min bror och budade ut soffan till hans jobb.

Detta var i och för sig den första möbeln jag släpade dit. Det var långt innan vi visste att vi skulle flytta till den lägenheten vi bor i nu. Så varje gång vi gick på visning var vi väl förberedda med ett måttband. Skulle soffan få plats? Gick den in genom dörren? Gick den in genom fönstret med eller utan lyftkran? Om det inte gick, struntade vi i att lägga bud. Soffan tillsammans med vår ”värde lista” blev våran mall för vårt kommande lägenhets köp. Det kom att ta tre år för soffan att se dagsljuset igen.

Här är soffan i den nya lägenheten. Det var det allra fösta jag gjorde klart.
 
Kommentera inlägget här: